För att se innehållet, aktivera cookies genom att klicka på knappen nedan.
Hantera cookies
2018. Min fru hälsar glatt på en ny granne. Mottagandet är inte vad vi förväntar oss. Inget direkt hej och välkommen hit, snarare; vem är du, vill du något? Vad konstigt, tänkte vi. Pratar inte alla med varandra i Sverige? Gjorde vi något fel? Idag kan vi skratta åt händelsen och har lärt oss hur olika kulturer kan vara och hur olika människor faktiskt är. Oavsett var i världen du befinner dig.
Flytten från Iran till Sverige var en upplevelse. Min bror hade redan bott i Stockholm i många år, så även min kusin. Därav var valet inte speciellt svårt när det kom till att välja utbildningsort. Jag skulle vidareutbilda mig till Civilingenjör och Växjö kom att bli vårt nästa hem. Som jag nämnde, så var kulturen en helt ny upplevelse. I Iran är man otroligt social, oavsett om man känner personen man möter på gatan eller inte. Kanske på gott och ont. Det finns en viss integritet i Sverige och jag måste säga att jag samtidigt gillar den, man har sitt privatliv och delar inte med sig öppet om allt. Men visst var det en chock i början, att läsa av beteenden, hur man skulle göra i vissa situationer och framför allt språket. Jag har alltid gillat utmaningar, att utvecklas och vill inte stanna av och stå still. Detta har säkert också varit min drivkraft i mycket. Jag vill alltid lära mig nya saker.
När jag var i tonåren spenderade jag otroligt mycket tid på simningen. Att träna och förbereda mig inför tävlingar. Att bli bättre och nå mina mål. I vattnet har jag alltid känt mig som hemma. Vill jag få energi, rensa tankar eller bara koppla bort omvärlden, så är det i vattnet. Simningen triggade mig ständigt att bli bättre. Jag vann guld i crawl och fjärilssim i regionen jag bodde i. Ja, här kunde faktiskt mina vägval sett annorlunda ut. Jag blev erbjuden att tävla nationellt men mina föräldrar tyckte att jag skulle satsa på utbildning, vilket var enormt viktigt i Iran under denna tid. Att skaffa sig en utbildning. 2010 startade jag egen konstruktions- och arkitektbyrå i Iran. Detta efter att jag avslutat min utbildning som byggnadsingenjör. Detta är inget jag ångrar, utan känner mig stolt och glad över valet jag gjorde. I Iran måste man arbeta fem år innan man får sitt slutliga yrkesbevis och efter några år med egen firma så ville jag bygga vidare på min utbildning med en Master. Detta beslut tog mig till Sverige.
När min utbildning i Växjö var klar, var egentligen tanken att återvända hem till Iran, men både jag och min fru kände att vi inte var helt klara. Vi styrde om planen och bestämde oss för att försöka stanna och få ett jobb här. Hydro Building Systems i Vetlanda sökte då en Ingenjör. Redan när jag klev in på intervjun fick jag ett välkommet bemötande. Det var en skräckblandad förtjusning att samtidigt komma till ett kontor där alla pratar ett gemensamt språk och där mycket ser annorlunda ut, jämfört med där jag kommer ifrån. Hydro är en stor koncern, en inkluderade och global arbetsplats. Det var också något som gjorde att mitt val var solklart. Här ville jag arbeta och utvecklas.
Sedan september 2021 har Hydro Building Systems varit min arbetsplats och idag specialiserar jag mig inom brandprodukter för SAPA. En spännande uppgift där krav och godkännande skiljer sig mycket beroende på länder och marknader. Jag är tacksam att jag, genom Hydro, fick chansen att ta mig in i arbetslivet här i Sverige. Till hösten ser jag fram emot nya utmaningar och för varje dag som går så blir även kulturen mer och mer självklar. Nu står jag här med krans på huvudet, firat midsommar och ätit en och annan smörgåstårta och ostkaka. I sommar ska vi också hyra en liten stuga vid havet och självklart ta ett och annat simtag. Vattenmannen försvinner inte i första taget.
