På toppen av design: Asko Lax reflekterar över skapandet av Hotell Iso-Syöte

Hur kom du in på arkitektur?

När jag var nio år gammal köpte min pappa en bok med berömda platser och byggnader, bland annat St. Louis-bågen av den finsk-amerikanske arkitekten Eero Saarinen och Chandigarh, Indiens första premiärministers drömstad, planerad av den berömda franske arkitekten Le Corbusier. En särskild byggnad i Chandigarh, belägen vid en damm omgiven av lokalbefolkning, gjorde starkt intryck på mig och jag bestämde mig för att jag ville skapa något liknande i livet.

I Pudasjärvi, den lilla staden i norra Finland där jag föddes, var arkitektur ett av de få kreativa yrken folk övervägde. Jag började mina studier i Oulu, där närmaste arkitekturskola låg. Efter ett par år som designer på världens största timmerhusföretag slog 90-talets ekonomiska kris till i Finland, vilket fick mig att återvända till studierna. Jag fick reda på att Art Center College of Design, en prestigefylld skola i Los Angeles, hade öppnat en filial i Schweiz. Jag har alltid varit intresserad av möbeldesign, så jag sökte och blev antagen som den enda finska studenten.

Även om jag fokuserade på möbeldesign under 90-talet återvände jag senare till arkitekturen. Detta ledde till många spännande möjligheter, som att designa ett timmerhotell i Östsibirien och ett timmerhus åt Kazakstans före detta president, Nursultan Nazarbayev. Under det senaste decenniet har jag främst arbetat direkt med kunder, vilket har tagit mig till fascinerande projekt på platser som Indien. Jag besökte Indien för första gången 2008 och har sedan dess hoppats att marknaden där skulle öppna sig för storskaliga träprojekt, som har blivit mitt expertområde.

Hur blev du involverad i Iso-Syöte?

Det är också en barndomshistoria. Min pappa var chefredaktör för en lokal tidning där jag jobbade på somrarna. Han var mycket engagerad i att utveckla området och drev idén om att bygga en skidort. När jag var 13 år ritade jag en skiss av resorten och den publicerades i tidningen 1974. Även om det tog nästan ett decennium innan projektet blev verklighet är jag ganska säker på att jag var den första som föreställde mig det.

Vilka är de största utmaningarna när man bygger i extrema klimat som Sibirien eller norra Finland?

Det tillför ett tidspressmoment för att undvika att bygga under de tuffaste väderförhållandena, vilket kräver strikt planering. Detta gäller i alla extrema klimat. I områden med kraftigt snöfall måste hela byggplatsen röjas varje morgon. På andra platser, som Indien där jag arbetar på ett projekt, måste takläggning prioriteras inför monsunperioden. Så säsongsplanering är den främsta skillnaden oavsett om du har att göra med snö, regn, hetta eller kyla.

Vilken vision och kreativ ram hade du från början?

Jag började, som jag alltid gör, med att analysera tomten. Det kan låta som en kliché att säga att man måste "känna av" platsen, men det är verkligen avgörande. Jag besöker alltid byggplatserna, oavsett hur avlägsna de är, innan jag börjar designa. Jag förlitar mig mycket på 3D-design för att få rätt höjder och proportioner—något jag har gjort sedan början av min karriär. På Art Center i Schweiz fick vi utbildning i samma programvara som användes för att designa Jurassic Park, vilket var väldigt avancerat på den tiden. Jag tror jag var en av pionjärerna som använde den tekniken i Finland.

För Iso-Syöte ville jag inte tvinga in något fyrkantigt och boxigt i ett så organiskt landskap. Istället lät jag hotellets former och egenskaper följa terrängen. Det var ganska lätt för mig att föreställa mig, eftersom jag växte upp i området. Utmaningen var att förena den kreativa visionen med de ekonomiska begränsningarna, som ofta leder till mer stelbenta strukturer. Men tack vare ägaren, som alltid har varit öppen för nya idéer och ville behålla den "vilda" känslan, gick allt bra.

Jag har inte besökt platsen själv, men har sett bilder från rummen med vidsträckta vyer och norrskenet.

Ja, läget är verkligen spektakulärt, med hotellet beläget precis på toppen av fjället. Det finns inget annat hotell i Finland som ligger på en sådan utsiktsplats. Naturen blev därför en självklar utgångspunkt för designen. I praktiken översattes detta till en känsla av ödmjukhet—fokus skulle ligga på den naturliga skönheten, och allt annat fick komma i andra hand.

Uppfarten till hotellet är omgiven av tät skog, så den fantastiska utsikten avslöjas först när man når lobbyn. Denna överraskningseffekt var en viktig del av designen. Nu när vi utökar hotellet med ytterligare 2 000 kvadratmeter kommer alla rum och sviter att erbjuda samma hänförande utsikt. Även om integration med naturen är ett vanligt tema världen över, tror jag verkligen att den här specifika utsikten är unik.

Att fånga den utsikten krävde stora fönster. Hur påverkade det energiförbrukningen i ett så kallt klimat?

Den största utmaningen är vindtrycket, snarare än energiförlust. Energi försvinner oftast genom taket, så lösningen ligger i bra isolering—något vi i Norden är ganska bra på. I varmare områden gäller det motsatta: bra isolering hjälper till att minska energiförbrukningen för luftkonditionering.

Stora fönster kan dock värma upp rummet, så det handlar om att hitta en balans mellan att maximera utsikten och begränsa användningen av glas, även om fönstertekniken blir allt mer energieffektiv. Det finns också andra designlösningar, som att använda takutsprång för att skapa skugga.

Du är också känd för dina hållbara designlösningar—jag har hört att hotellet har geotermisk uppvärmning och använder lokalt framställda material?

Det stämmer, men hållbarhet handlar också om hur vi använder material, oavsett om de är lokalt framställda eller inte. Här i Finland har vi den mest avancerade timmerhusindustrin i världen. Teknologin kan naturligtvis exporteras, men generationer av kunskap—som hur man effektivt återplanterar skog och sköter den—är lika viktigt.

När det gäller material bor jag själv i ett timmerhus som min frus förfäder byggde för 252 år sedan. För mig är hemligheten till hållbarhet främst slitstyrka. Med rätt behandling av material och byggtekniker kan vi hålla koldioxiden inlåst i träet i många generationer. Föreställ dig om hennes förfäder hade följt en trend med att bygga platta tak—vad tror du hade funnits kvar för mig att renovera? Förmodligen en hög sågspån. Att förstå hur material fungerar är alltså lika viktigt som var du hämtar dem ifrån. Du måste lära dig reglerna, som att underhålla träet och se till att vatten leds bort med sluttande tak och ordentliga takutsprång. Kort sagt tycker jag att arkitekter borde ha mindre egon och större tak.

Jag tänkte fråga dig om ett drömprojekt, men med tanke på att du gjorde din första skiss av hotellet när du var 13 kanske Iso-Syöte redan faller in i den kategorin?

Frank Lloyd Wrights karriär gick igenom en svår period innan han designade det ikoniska Fallingwater 1935, när han var i sextioårsåldern. Fallingwater blev en vändpunkt som återupplivade hans karriär och ledde till ännu större framgångar. Jag är också i sextioårsåldern, och om vi ser Iso-Syöte som mitt "Fallingwater", hoppas jag att det fortfarande finns mycket kvar för mig att uppnå. En av de saker jag ser fram emot är att återvända till möbeldesign, som var mitt fokus innan jag satte allt annat åt sidan för att designa hotellet. Jag driver nu ett möbelföretag tillsammans med min son, där vi redan har skapat en kollektion av stolar, och vi arbetar för närvarande med att bredda sortimentet ytterligare.

SAPA Producent/kund: Alutec Oy

SAPA Produkter: SAPA 4150 och SAPA 5050

Arkitekt: Asko Lax

Projektnamn: Iso-Syöte

Fotograf: Jouni Ketola